Tjoho!

Jag har promenixat både igår och idag=). Hur skönt som helst att kunna mjukstarta lite iallafall=). Det kliar i benen och jag VILL verkligen springa, men det får jag inte ännu=(. Usch, snart börjar jag jobba igen. Hur ska jag då ha tid att motionera? Kommer att gå till och från jobbet, men hur långt är det? Inte alls långt. Längtar tills jag får hoppa och studsa igen. Då ska jag köpa ett kort till Sandströms så jag kan köra step igen=). Guuuud så roligt..... Imorse gick det inget vidare att få med sig Felix hem från skolan. Först skulle han vara kvar och se vad som hände i klassrummet. När han gjort det ett tag så fick jag äntligen med mig honom ut. Vi kom "ända" fram till vägen, där det tog TVÄRSTOPP igen! Denna gången skulle han till morfar, som bor på andra sidan vägen (mittemot skolan). Jag hade grymt tålamod om jag får säga själv. Försökte trixa bra länge för att få med honom. Men envis som han är den lilla mannen, så fick jag börja min vandring hemmåt själv. 20 meter bakom "gick" en hysteriskt skrikande Felix. Grannarna till mamma o pappa måste ha trott att jag var dum i huvet eller nåt. Men vad ska man göra? Jag kan inte bära honom, och ända sättet att få med honom åt samma håll som jag själv, var att gå. När jag försökte närma mig honom sprang han bara åt andra hållet, så det var inget alternativ. Efter halva vägen fick jag äntligen komma nära. Efter mycket kramar och prat hade han till slut lugnat ner sig och slutat gråta. Då kom vi till nästa dilemma. Han skulle INTE till dagis! Han skulle promt med mig hem. Ok, tänkte jag och började gå hemmåt. Men då ändrade sig lilleman och SKULLE till dagis:O! Bara att vända och traska dit. När vi kom dit fick jag ju absolut inte gå hem. Så jag satt väl där i halvtimma eller nåt och läste bok med honom. När jag tillsist skulle gå, gissa vem som skulle med mig hem då? Jo, lilla Felix...haha! Men då fick det vara nog med krångel. Han var inte ledsen eller så, utan ville bara vara lite krånglig igen! Så jag sa: Hej då, och ha en bra dag! Vända bara på mig och gick, sen fick fröknarna sköta resten....det var nog det bästa! Vet ju att så fort jag kommer därifrån så är allt frid och fröjd=). Men han kan allt vara lite jobbig ibland våran Felix. Vet en tjej som var precis likadan när hon var liten! Så undrar vem han brås på....haha! Dags att göra lite nytta nu då. /Sandra